Snart fyller kopiatorerna ett år. Under detta år har vi alla lärt oss att leva med dess nycker, försökt tolka dess motstridiga signaler, levt med dess understundom märkliga beteende. Kopiatorerna har inget liv i vår mänskliga mening men lever ändå; och sättet som de lever på påverkar oss i vårt liv..
Till Boel, Paul, Karl, Gunhild och allt vad de heter, de är våra medarbetare, finns kusinen från Amerika: PayEx, långt mer bångstyrig, oförståelig och esoterisk. En annan amerikan, som snart är vår medarbetare och som vi hoppas ska vara mindre av ett problembarn, bär namnet Symphony, vilket i sammanhanget får väl anses vara ett både väldigt glättigt och högtravande namn.
Nå, till saken: När studenterna ska kopiera och knapptryckningen inte resulterar i något, den "fastnar" och blir orange, kan det vara ett tecken på att pappret har tagit slut. Det är inte alltid så men ibland.
1 kommentar:
Enär inläggaren nu uppenbarligen ansträngt sig, bör detta belönas med en kommentar. Ehuru villig att uttrycka mig med lika elokvens som vederbörande, medger emellertid icke värmen och dagsformen att kommentaren är av något större djup. Alltnog, hav förtröstan! Sistlidna hösttermin skall väl ändå icke repeteras.
Skicka en kommentar